Användningen av anodmaterial i katodskydd har länge tagits på allvar av rostskyddsenheter av metall, och funktionen och typen av anoder är särskilt viktiga. Faktum är att anodmaterial mest används som offeranoder i katodskydd. Så vet du vad är de viktigaste förklaringsmetoderna för offeranoder? Vet du vilka de vanligaste offeranoderna är? Följande är en detaljerad analys. Jag hoppas att alla kan använda anodmaterial bättre!
1: Detaljerad metod för förklaring av offeranod
Offeranodmetoden katodiskt skydd av denna typ av aktiv metall eller legering kallas en offeranod. Det är den tidigaste elektrokemiska skyddstekniken. När strömmen rinner ut förbrukas anoden gradvis, så den kallas en offeranod. Anodmaterialet förbrukas snabbt, så det finns vissa krav på dess installationsplats och installationsmetod. Vanliga offeranoder är: magnesiumanod, magnesiumlegering offeranod, zinkanod, zinklegering offeranod, aluminiumlegering offeranod etc. Anoden förbrukas och den skyddade metallstrukturen skyddas av anoden, så hjälpanoden applicerar anoden ström för att bilda en erosionsström, som kallas en offeranod.
2: Vanligt använda offeranoder
Aluminiumanoder har en mycket stor elektrokemisk motsvarighet, och en enhetsmassa av aluminiumanod kan generera mer ström. Zink är det tidigaste offeranodmaterialet som används. Standardelektrodpotentialen för zink är -0.762V. Det används ofta för korrosionsskydd på fartyg. Eftersom den effektiva potentialskillnaden mellan zinkanod och järn inte är stor, har zinkanod hög strömeffektivitet i havsvattenmedium. Magnesium har en relativt hög kemisk aktivitet och dess standardelektrodpotential är -2.37V. Den används huvudsakligen i tvångskatodiskt skydd i jord eller sötvatten. Sammansatta offeranoder tillverkas genom att gjuta eller extrudera ytan på zinkanoder för att omsluta magnesiumlegeringar eller aluminiumlegeringsanoder med deras yta. Livslängden för kompositofferanoder är bättre än för magnesiumanoder eller aluminiumanoder.